Pensionerad äventyrare

Niclas blev förste svensk att ro över Atlanten i en roddbåt. Niclas blev även förste svensk och fjärde person i världen att bestiga en kontinents högsta berg, korsa en kontinent och korsa en ocean och att göra detta enbart per muskelkraft. 

Rodden över Atlanten blev historiskt dramatisk. Det flyttade fram gränsen för vad andra människor trodde var möjligt.

Kommentar från Niclas... Även om jag gjort en lång rad äventyrliga aktiviteter likt bestiga klippväggar och berg, sova på bergstoppar i snöstorm, bunta med flygplan och mycket annat är denna sida vigd åt rodden över Atlanten. Dels tog den många år att förbereda. Jag var ung och lärde mig mycket om livet, dels är den av störst intresse för allmänheten och slutligen har jag en kärlek till havet. Jag växte upp på Nordsjön, lärde mig gå ombord på en båt till havs och har totalt sett tillbringat ett par år av mitt liv till havs ombord på små båtar. Därför fokuserar vi här på Atlantrodden. Glöm inte att se massvis med bilder längst ner på sidan... //Niclas så där 20-22 år efter rodden... 

varför Historisk Atlantrodd?

Niclas och Rune har rott över Atlanten i vad som räknas som en mycket svår oceanpassage. Vid flera tillfällen var någon av dem nära att dö.

Teamet hade fler än 25 allvarliga incidenter, exempelvis skrovskada, hjärnskakning, tappat roder, trasigt elsystem, läckande båt, stormar, man över bord, såriga händer, vattenbrist, solsting, matbrist, av misstag dracks gift, en brännskada från tropisk manet gav hög feber och gav förlamning.

Roddpositionerna fick ständigt repareras för att slutligen lagas med drivved som hittats till havs.

Den 95 dygn långa resan var planerad till 40-45 dygn. Färden blev ett stort test i socialkompetens, mental motivation, uppfinningsrikedom, överlevnadsteknik, kamratskap och uthållighet. 

Bäst är att läsa passagens dagbok eller boka en föreläsning för en mer omfattande berättelse med tillhörande filmvisning. Här nedan kan du kortfattat läsa lite om Atlantrodden.

Varför ror man över Atlanten?

Niclas Mårdfelt gick in i väggen, fastnade och släpades bakom en tunnelbana och var med i en otrevlig seriekrock på motorvägen utanför Göteborg. För att komma tillbaka satte han upp målsättningen att bli förste svensk att ro över Atlanten. Vid denna tidpunkt kände man till åtta människor som rott över en ocean.

Tuff start

Niclas arbetade med projektets förberedelser i fyra års tid, mestadels själv, även om han fick hjälp av många härliga människor.  Under projektets uppbyggnadsfas lyckades Niclas få en finansiellt stark huvudpartner, något som han då var lite stolt över eftersom projektet hade sin botten i svensk rodd, en sport som inte är så kommersiellt gångbar.

Teamet valde att ställa upp i världens genom tiderna tuffaste och längsta uthållighetstävling, The Atlantic Rowing Race, då ett nytt fenomen.

Tre veckor innan start hoppar Niclas medroddare av projektet och Niclas tvingas hitta en ny medroddare. Han får med sig ultramaratonlöparen Rune Larsson ut på havet. Rune led av sjösjuka och hade inte rott en roddbåt tidigare. Han hade dock stor erfarenhet av uthållighet och ett starkt psyke.

Två personer som inte kände varandra gav sig av för att ro över Atlanten under vad som kom att bli utmanande förhållanden och idag en klassisk berättelse.

Brist på vatten

Efter en vecka började vattenmaskinen strula. Efter 12 dygn till havs slutade motorn till avsaltningsanläggningen som tillverkade dricksvatten att fungera.

Niclas och Rune tvingades i stället handpumpa vattenavsaltningsanläggningen upp till 12 timmar per dygn för att producera dricksvatten. De hade ständigt brist på vatten. De fick hushålla med det vatten de fick fram och urinen var periodvis blodröd och under perioder gjorde det ont i inre organ.

Pumpandet var fysiskt mycket tungt och gjorde att rodden kändes som vila. När det var som värst handpumpades vattenmaskinen i kring 100 timmar och teamet fick ut 0,5 liter odrickbart vatten.

Motström

Under en stor del av passagen hade roddarna svag motström (pga El Nino effekten påföljande år som gav förändrat väderfenomen i Atlanten). När roddarna pumpade vatten i stället för att ro framåt drev de bakåt och fick därför ro delar av sträckan två gånger. 

Vätskebrist gav följdproblem

Vätskebristen gjorde att de periodvis inte kunde tänka klart. Detta gav upphov till flera av teamets följdproblem. 

I efterhand kan det konstateras att det var Niclas och Runes olika erfarenheter, deras analysförmåga och vilja till att umgås socialt gjorde att de klarade av bedriften att bli de första svenskarna som har rott över Atlanten, trotts osannolikt många problem. Det naturliga hade varit att ge upp. Samtidigt hade satellittelefonen rostat ihop så hjälp gick inte att få även om de valt att ge upp

När problemen sakta blir värre, värre och värre anpassar man sig. Kan man inte lösa problemen och inte få någon hjälp får man leva med att det blir tuffare, tuffare och tuffare och naturligt nog anpassar människan sig till svårigheter ganska väl

Niclas och Rune sade för sig själva att "Attityden avgör allt" och berättade roliga historier och diskuterade livet för att vara mentalt tillräckligt positiva. De mentala lärdomarna och problemlösningsförmågan ställdes på sin spets. 

Projektet genererade över 200 miljoner exponeringar i media.

Fantastiska naturupplevelser

Resan präglades inte bara av fysisk och mental prestation utan bjöd på fantastiska naturupplevelser.

En kaskelottval hoppade och hammarhajar jagade intill båten, en jättesköldpadda åt av båtens växtlighet, ett 40-tal delfiner lekte kring båten, en flera meter lång oidentifierad ormliknande varelse passerade båten, en haj gick till attack, en tolv meter lång svärdfisk hoppade nära båten, flera hundra stjärnfall prydde himlen när asteroidbältet ”Leoniderna” passerade in i atmosfären och mycket, mycket mer.

Givetvis visade Moder Natur även upp sina krafter genom att bjuda på allt från stiltje till 25-30 m/s och många meter höga vågor.

Unik prestation

Summan av kardemumman är att Atlantrodden blev verkligen ovanlig och räknas idag som en av världens svåraste lyckade oceanpassager. Färden har fyra inofficiella världsrekord. Resultatet av projektet beskrivs bäst som ett äventyrligt marint överlevnadsprojekt på sportslig grund.

Saker som bidrog till att projektet kom att bli lite unikt är inte bara färdens dramatik utan att Niclas och Rune kände inte varandra. De kom över Atlanten på 95 dygn trots motström och att de handpumpade vattenmaskinen redan från dag 12.

När de klev i land kunde de mäta upp en 120 cm lång skrovskada. 

Som Niclas brukar säga ”Jag har läst en bok om Steven Callahan som drev över i livflotte på kortare tid, vår prestation handlar inte om rekordtider, utan om att vi överlevde”.

Svenska Roddförbundet gav roddarna hedersutmärkelsen Årets roddare och SVT summerade i sin Nyhetsårskrönika att passagen var årets sporthändelse (ihop med Kajsa Bergqvists VM-guld)

Sagt om rodden

“It is an amazing story, an absolute epic! Real leaders are people with extraordinary determination. You certainly exhibited that in this project.”
Rob Hamill, Nya Zeeland - Vinnare av 1997 års Atlantic Rowing Race

“You guys are f…ing legends.”
Paul McCarthy, Austrailen - Andra placering I 2001 års Atlantic Rowing Race

”Niclas must be the last Viking”.
Kenneth F. Crutchlow - Oceanrowing Society

”Incredible! It´s a great story.”
Elaine Bunting - Chefredaktör för Yachting World, världens främsta tidskrift om yachting